Sedan den varning och lärdom som getts i vittnesbörd till vissa personer, i motsvarande grad gällde många andra som (659) inte särskilt utpekats, tycktes det mig vara min plikt att publicera dessa personliga vittnesbörd till gagn för församlingen. I Vittnesbörd 15 skrev jag om detta: "Jag vet inte något bättre sätt att framställa mina åsikter om allmänna faror och villoläror, och den plikt som gäller alla som älskar Gud och håller Hans bud, än att ge ut dessa vittnesbörd. Kanske finns det inte något mer direkt och verkningsfullt sätt att framställa vad Herren har visat mig."