Felande sjundedagsadventister blir inte varnade och tillrättavisade därför att deras liv är mer klandervärda än andra bekännande kristnas liv, inte heller därför att deras föredöme eller handlingar är värre än de adventisters som inte lyder Guds lag, utan därför att de har ett stort ljus och genom sin bekännelse blivit Guds särskilda, utvalda folk som har Hans lag skriven (662) i sina hjärtan. De visar sin lojalitet mot himmelens Gud genom att visa lydnad för Hans rikes lagar. De är Guds representanter på jorden. Vilken synd som helst i deras liv skiljer dem från Gud och på ett särskilt sätt vanärar den Hans namn, genom att ge Hans heliga lags motståndare tillfälle att förebrå Hans sak och Hans folk, dem som Han har kallat "ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk" (1 Petr. 2: 9), de som skulle förkunna Hans lov och som Han har kallat; ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.