Det förekommer att människor med hög intelligens, bildade och kulturella, misslyckas att förstå vissa delar av Bibeln, under det att andra, som saknar skolutbildning och tycks vara intellektuellt underlägsna förstår dess mening, finner styrka och tröst i det som de förra förklarat vara mystiskt eller förbigått och betraktat som av mindre betydelse. Varför är det så? Det har förklarats för mig, att den senare klassen inte litar på sitt eget förnuft. De går till Ljusets källa, till Honom som har inspirerat Ordet och med ödmjukt hjärta ber de Gud om visdom och får den. Det finns outtömliga sanningsförråd att upptäckas av den allvarliga sökaren. Kristus framställde sanningen som en skatt gömd i en åker. Skatten ligger inte direkt på ytan, vi måste gräva efter den. Men hur vi lyckas med att finna den, beror inte så mycket på vår intellektuella förmåga som på vårt hjärtas ödmjukhet och den tro som tar emot gudomlig hjälp.