Tvivlaren och förnekaren förkastar Guds ord därför att de inte kan utgrunda alla Bibelns hemligheter. Inte ens alla som bekänner sig tro på Bibeln, går fria från frestelse på denna punkt. Aposteln säger: "Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden." (Hebr. 3: 12.) De som har gjort till vana att kritisera, tvivla och anmärka, därför att de inte kan utforska Guds planer, kommer att "falla och bli ett varnande exempel på ohörsamhet". (Hebr. 4: 11.) Det är rätt och riktigt att grundligt studera Bibelns undervisning och att utrannsaka "Guds djuphet" (1 Kor. 2: 10) så långt som den är uppenbarad. "Vad som ännu är fördolt hör Herren, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid." (5 Mos. 29: 29.) Det är Satans verk att förleda och fördärva sinnets förmåga att granska och söka. En viss stolthet smyger sig in med studiet av de bibliska sanningarna, så att människor känner sig misslyckade och blir otåliga, om de inte tillfredsställande kan förklara allt i Bibeln. Det är alltför förödmjukande för dem att erkänna att de inte förstår det inspirerade Ordet. De är inte villiga att vänta tåligt, tills Gud finner tiden vara inne att uppenbara sanningen för dem. De anser att enbart deras egen mänskliga visdom är tillräcklig för att de skall förstå Bibeln; och då de misslyckas att göra det, förnekar de helt enkelt dess auktoritet.