Vi har inte som ett folk utfört det verk som Gud anförtrott oss. Vi är inte redo att möta de problem, som söndagslagens införande kommer att ställa oss inför. Det är vår plikt att när vi ser den kommande faran resa oss upp till handling. Måtte ingen sitta och lugnt vänta på det onda i det (714) att han förtröstar på tanken att detta verk måste fortsätta därför att profetiorna förutsagt det och att Herren skall skydda Sitt folk. Vi gör inte Guds vilja om vi sitter i lugn och ro utan att göra något för att försvara samvetsfriheten. Ivrig, effektiv bön skulle stiga upp till himmelen, om att detta onda måtte bli uppskjutet, tills vi fullgjort det verk som vi så länge försummat. Låt oss uppriktigt bedja och sedan arbeta i överensstämmelse med våra böner. Det kan tyckas att Satan triumferar och att sanningen är undertryckt av falskhet och villfarelse, att det folk som Gud beskyddat och det land som varit en fristad för Guds förtryckta tjänare och Hans sannings försvarare, är i fara. Men Gud vill att vi då skall minnas hur Han ledde Sitt folk i forna tider för att rädda dem från deras fiender. Han har alltid valt yttersta nödläge, när det inte tycktes finnas någon möjlighet att frigöra sig från Satans verk, för att visa Sin makt. Människans nöd är Guds tillfälle. Det kan hända att Guds folk får ett uppskov för att de skall vakna upp och låta sitt ljus lysa. Om närvaron av tio rättfärdiga kunde ha räddat de ogudaktiga städerna på slätten, är det då inte möjligt att Gud som svar på Sitt folks böner begränsar det onda verk som utförs av dem som förkastar Hans lag? Skall vi inte ödmjuka våra hjärtan inför Gud, fly till nådens tron och bönfalla Honom om att uppenbara Sin mäktiga kraft?