Det finns en lärdom för oss i den erfarenhet församlingarna i Makedonien hade såsom Paulus beskriver den. Han säger att "de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren". (2 Kor. 8: 5.) Sedan visade de sig ivriga att ge av sina medel för Kristi skull. "Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor. Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna. Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om (735) understödet åt de heliga." (2 Kor. 8:2-4.)