Aldrig har det varit ett större behov av allvarligt, självuppoffrande arbete i Kristi verk än nu, när prövningstiden snabbt närmar sig sitt slut och det sista budskapet av nåd förkunnas för världen. Jag blir upprörd när jag hör det makedoniska ropet från alla håll, från städer och byar i vårt eget land, från andra sidan Atlanten och det stora Stilla havet och från havets öar: "Kom över. . . och hjälp oss!" Bröder och systrar, vill ni besvara detta rop och säga: "Vi vill göra vårt bästa, både när det gäller att sända ut missionärer och pengar. Vi vill göra uppoffringar när det gäller inredningen av våra hem, våra egna personer och vår aptit. De medel som vi fått oss anförtrodda, vill vi ge till Guds verk, och vi vill också ge oss själva oreserverat i Hans tjänst." Verkets behov är klargjort för oss. De tomma skattkamrarna vädjar intensivt om hjälp. En femma är av större värde nu än femtio kronor kommer att vara i framtiden.