All den faderliga kärlek som generation efter generation har strömmat genom människors hjärtan, alla de ömhetens källor som sprungit upp i människors inte är, om man jämför med Guds gränslösa, outtömliga kärlek, bara en liten rännil mot den oändliga oceanen. Ingen tunga kan beskriva den, ingen penna teckna den. Du må meditera över den dagligen hela ditt liv; du må flitigt studera Bibeln för att fatta den; du må använda varje kraft och förmåga som Gud gett dig, i försöket att förstå din himmelske Faders kärlek och medlidande, men ändå är det en oändlighet därbortom. Du må studera denna kärlek under tidsåldrar, ändå kan du inte helt förstå längden och bredden, höjden och djupet av Guds kärlek, när Han gav Sin Son att dö för denna värld. Inte ens själva evigheten kan helt uppenbara den. Dock, när vi studerar Bibeln och mediterar över Kristi liv och frälsningsplanen, blir dessa ämnen allt klarare för oss. Och vi kommer att få den välsignelse som Paulus tillönskade församlingen i Efesus, när Han bad, att Gud "må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro". (Ef. 1: 18-19.)