Aposteln säger: "Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv." (2 Kor. 5: 19.) Endast när vi begrundar den stora återlösningsplanen, kan vi rätt uppskatta Guds karaktär. Skapelsen var en uppenbarelse av Hans kärlek; men enbart Guds gåva att frälsa det skuldtyngda och fördärvade släktet uppenbarar de oändliga djupen av gudomlig kärlek och medkänsla. "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv." (Joh. 3: 16.) Emedan Guds lag gäller och dess rätt är bevisad, kan syndaren få förlåtelse. Den dyrbaraste gåva som himmelen hade att ge, gavs också för att Gud själv skulle "befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus". (Rom. 3: 26.) Genom den gåvan lyftes människan upp ur det fördärv och den degradering som synden försatt henne i, och hon blir Guds barn. Paulus säger: "I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: 'Abba! Fader!'" (Rom. 8: 15.)