Gud ville skilja Sitt folk från världen och förbereda dem för att ta emot Hans ord. Från Egypten förde Han dem till berget Sinai, där Han uppenbarade Sin härlighet för dem. Här fanns inget, som kunde dra deras sinnen till sig eller vända deras själar bort från Gud, och då den stora hopen betraktade de höga berg, som omgav dem, insåg de Sin egen obetydlighet inför Gud. Vid dessa klippor, som kunde skakas endast genom den gudomliga (10) viljans makt, umgicks Gud med människan. Och för att Hans ord alltid skulle förbli klart och tydligt inpräglat i deras sinnen, förkunnade Han under dunder och blixt och med förfärande Majestät den lag, som Han gett i Eden och som var en avbild av Hans karaktär. Guds finger skrev orden på stentavlor. Så blev den oändlige Gudens vilja uppenbarad för ett folk, som var kallat att inför alla folk och stammar och språk och folkslag kungöra Hans rikes grundsatser i himmelen och på jorden.