Många yngre liksom äldre systrar verkar vara blyga för att samtala om religiösa ting. De tar inte vara på tillfällena därtill. De stänger fönstren som skulle öppnas mot himmelen och öppnar sina fönster mot jorden. Men när de inser vilket stort värde en människa har, kommer de att stänga fönstren mot jorden, där man är beroende av världsliga nöjen och sällskap i dårskap och synd, och i stället öppna fönstren mot himmelen för att se andliga ting. Guds ord måste bli deras försäkran, hopp och frid. Då kan de säga: ”Jag vill ta emot ljuset från Rättfärdighetens Sol, så att den kan lysa även för andra.”