(124) Liknelsen om det förlorade fåret borde få vara ett motto i varje hem. Den gudomlige Herden lämnar de nittionio och går ut i ödemarken för att söka det som är förlorat. Bland klipporna finns törnsnår, moras och farliga klyftor, och Herren vet att om fåret hamnat på någon av dessa platser, måste en vänlig hand hjälpa det bort därifrån. När han på avstånd hör dess bräkande, trotsar han vilken svårighet som helst, bara Han kan rädda Sitt förlorade får. När Han finner det förlorade fåret förebrår Han det inte. Han gläds över att Han funnit det vid liv. Med fast och ändå varlig hand frigör han det från törnbusken eller lyfter det upp ur moraset. Kärleksfullt tar han det på sina skuldror och bär det tillbaka till fållan. Den rene, syndfrie Återlösaren bär det syndfulla och orena.