Denna lilla fläck av universum var skådeplatsen för Guds Sons inkarnation och lidande. Kristus gick inte till de syndfria världarna, utan Han korn till denna värld, som är alltigenom förhärdad och vanställd av förbannelsen. Utsikterna var inte lysande utan ytterst nedslående. Men ”hans kraft skall icke förtyna eller brytas, (125) intill dess att han har grundat rätten på Jorden.” (Jes. 42:4.) Vi måste komma ihåg den stora glädje som Herden visade, då Han fann det förlorade. Han kallar på Sina grannar: ”Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.” Och hela himmelen återljuder av denna glädje. Fadern själv sjunger med i glädjesången över att det förlorade är återfunnet. Vilken helig extas av glädje är inte uttryckt i denna liknelse! Denna glädje är det vår förmån att få dela.