Kristus vägrade inte att blanda sig med andra i vänligt umgänge. Om Han inbjöds till en fest av en farisé eller en publikan accepterade Han. Vid sådana tillfällen var varje ord Han yttrade en lukt till liv för Hans åhörare, för måltiden var ett tillfälle för Honom att dela med Sig av många dyrbara lärdomar, anpassade till deras behov. Kristus lärde på detta sätt Sina lärjungar hur de skulle uppföra sig i sällskap både med sådana som var kristna och sådana som icke var det. Genom Sitt föredöme lärde Han dem, att om de toge del i någon offentlig samling, behövde inte deras samtal vara av samma karaktär som de vanligen är vid sådana tillfällen.