Kan vi förvåna oss över att en del av våra unga under sådana omständigheter inte uppskattar sina kristna förmåner? Kan vi undra över att de råkar ut för frestelser? Kan vi undra över att de, när de så försummas, söker förströelser, som inte gör dem något gott, och att deras andliga intressen försvagas och deras andliga liv förmörkas? Sinnet utvecklas allt efter den näring det får, och skörden blir av samma natur som den säd som såddes. Visar inte dessa fakta tydligt behovet av att vaka över vår ungdoms utbildning redan i deras tidigaste år? Vore det inte bättre, att de unga till en viss grad växte upp okunniga om sådant, som vanligen anses som bildning, än att de blir vårdslösa när det gäller Guds sanning?