Även om en människa har fallit till de djupaste djupen av synd, finns det en möjlighet att rädda henne. Många har förlorat känslan för de eviga verkligheterna, förlorat likheten med Gud, och de vet knappt om de har en själ som kan bli frälst eller inte. De tror inte på Gud och litar inte på någon människa. Men de kan förstå och uppskatta handlingar av praktisk medkänsla och hjälpsamhet. När de ser någon som inte söker jordisk ära och berömmelse, komma in i deras hem, hjälpa de sjuka, klä de nakna, mätta de hungriga och ömt visa dem till Honom, åt vilkens kärlek och medömkan den mänsklige tjänaren endast är en budbärare, rörs deras hjärtan. De blir tacksamma och tron vaknar inom dem. De ser att Gud bryr sig om dem, och de är redo att lyssna till Guds ord.