Vilken nöd existerar inte i själva hjärtat av våra s.k. kristna länder! Tänk på de fattigas levnadsvillkor i våra storstäder! I dessa städer är det skaror av människor, som inte får så mycket omsorg och hänsyn, som vi ger vår boskap. Det finns tusentals stackars barn, trasiga och halvsvultna, med ondska och fördärv skrivna i sina ansikten. Familjerna packas samman i eländiga bostäder, många av dessa är mörka källare som stinker av fukt och smuts. Barn föds på dessa förfärliga platser. Barn och ungdomar får inte se något som är tilldragande, ingenting av den naturens skönhet som Gud skapat för att glädja oss. Dessa barn lämnas att växa upp, danas och formas till sin karaktär nästan utan normer, med elände och dåliga föredömen runt omkring sig. De hör Guds namn endast när det missbrukas. Fula ord, lukt av sprit och tobak, moralisk förnedring av alla slag finns överallt och fördärvar sinnena. Och från dessa hemvist av elände stiger bönfallande rop om mat och kläder från många som inte vet någonting om bön.