Ett sådant vittnesbörd kommer att utöva ett inflytande på andra. Medan vi försöker, att vända människor bort från deras själviska ansträngningar att försäkra sig om lyckan, måste vi visa dem att vi har något bättre än det som de söker efter. Då Jesus talade med den samaritiska kvinnan, tillrättavisade Han henne inte för att hon kom hämtade upp vatten ur Jakobs brunn, utan Han gav henne något som var oändligt värdefullare. Jämfört med Jakobs brunn, gav Han det levande vattnets källsprång. ”Om du kände Guds gåva”, sade Han, ”och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”... ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den, som dricker av det vatten, som jag ger honom, skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh. 4:10-14.)