Kristus utgav Sig själv till en vanärande, plågsam död (67) och bevisade Sin själs stora möda för att frälsa det, som var förlorat. O, Kristus kan, Kristus är villig och Kristus längtar efter att frälsa alla, som kommer till Honom! Tala med människor i nöd och förmå dem att se upp till Jesus på korset, där Han dog för att göra förlåtelsen möjlig. Tala till syndaren med ditt eget hjärta överflödande av Kristi ömma, medlidande kärlek. Låt det ske på djupt allvar, men det får aldrig höras en skarp, höjd röst från den, som försöker att få en människa till att se och leva. Först måste du själv vara helt överlämnad till Gud. Ditt hjärta måste vara förkrossat, när du ser på vår Förebedjare i himlen. Sedan kan du tala milt och behärskat med syndare som ångrar sig, som en som förstår kraften i den återlösande kärleken. Be med dessa själar, vägled dem genom tron till korsets fot. Visa dem, att du förstår dem och vill deras bästa. Var du än är, fäst trons ögon på Jesus, den store Syndabäraren. Få dem till att se bort från sin egen synd och fattigdom och se bort till Frälsaren. Då är segern vunnen. De ser för sina egna ögon det Guds Lamm, som bär världens synd. De ser Vägen och Sanningen och Livet. Rättfärdighetens sol kastar sina klara strålar in i hjärtat. Den återlösande kärlekens källflöden strömmar in till den uttorkade och törstiga själen och syndaren är frälst till Jesus Kristus.