Men för att vi skall kunna fullfölja Guds avsikt, måste ett förberedelsens verk utföras. Herren uppmanar oss att tömma våra hjärtan på all själviskhet, som är roten till främlingskapet. Han längtar efter att få utgjuta Sin Helige Ande i rikt mått, och Han bjuder oss att öppna vägen genom självförnekelse. När ”jaget” överlåts åt Gud, öppnas våra ögon så att vi kan se de stötestenar som vi i vår bristande Kristus-likhet lagt i andras väg. Alla dessa vill Gud att vi skall röja undan. Han säger: ”Bekännen alltså edra synder för varandra och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade.” (Jak. 5:16.) Sedan kan vi känna samma förvissning som David kände då han bekänt sin synd. Han bad: ”Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande. Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.” (Ps. 51:14, 15.)