Predikanterna bör ta sig tid att söka Gud för visdom och kraft, innan de håller en predikan. Under de första åren gick predikanterna ofta bort och bad tillsammans och de ville inte sluta, förrän Guds Ande besvarade deras böner. Sedan kunde de komma tillbaka från bönerummet med sina ansikten upplysta och då de talade till församlingen, var deras ord fyllda med kraft. De nådde folks hjärtan därför att Anden gav dem den välsignelse, som beredde människors hjärtan till att ta emot deras budskap. Det uträttas långt mer av det himmelska universum än vi inser, när vägen bereds för själars omvändelse. Vi skall arbeta i harmoni med himmelens budbärare. Vi vill ha mer av Gud. Vi skall inte känna det som om vårt tal och våra predikningar kan göra arbetet. Om folk inte nås genom Gud, kommer de aldrig att kunna nås. Vi skall förtrösta helt på Gud och åberopa oss på Hans löfte: ”Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” (Sak. 4:6.)