Dessa förmaningar har i hög grad försummats. Också bland dem som bekänner sig vara kristna, visas det obetydlig sann gästfrihet. Bland vårt eget folk blir tillfället att visa gästfrihet inte iakttaget så som det borde: som ett privilegium och en välsignelse. Det är på det hela taget alltför litet vänligt umgänge, alltför liten fallenhet för att på ett naturligt sätt och utan förlägenhet ge plats för två eller tre mer vid familjebordet. Somliga ursäktar sig med att det ger ”för mycket besvär”. Det behövde det inte vara om du sade: ”Vi har inte gjort något extra, men du är välkommen till det som vi har.” En oväntad gäst sätter långt större värde på ett ”välkommen” än på den mest utstuderade förberedelse.