Till att börja med hade församlingen i Efesus utmärkt sig för en barnslig enkelhet och iver. En levande, allvarlig, hjärtlig kärlek till Kristus hade kommit till uttryck. De troende gladde sig i Guds kärlek, eftersom Kristus fanns i deras hjärtan genom Sin inneboende närvaro. De gav uttryck för tacksamhet till Gud och deras tacksamma sinnelag stod i samklang med den himmelska familjens tacksägelse.