Det finns många ordinerade predikanter som ännu aldrig har utövat en herdes omsorg om Guds hjord. De har aldrig vakat över de människor för vilka de skall göra räkenskap. I stället för att utvecklas blir församlingen lämnad att bli en svag, beroende, ineffektiv kropp. Församlingens medlemmar som har uppfostrats till att sätta sin lit till predikanten, uträttar väldigt litet för Kristus. De bär ingen frukt utan växer snarare till i egoism och bristande trohet. De sätter sitt hopp till predikanten och litar på att hans möda skall hålla deras svaga tro vid liv. Eftersom församlingsmedlemmarna inte har fått en riktig undervisning av dem som Gud har utsett (435) till att vara tillsynsmän, finns det många lata tjänare som gömmer sina pund i jorden och ändå klagar över hur Herren behandlar dem. De väntar att man skall ta hand om dem som om de vore sjuka barn.