Den slapphet, som somliga av våra församlingar visar genom att dra på sig skuld och fortsätta att skuldsätta sig, har framställts för mig. I några fall vilar det en ständig skuld på Guds hus. Det finns ständigt räntor att betala. Så bör det inte vara och behöver det inte vara. Om man visar den vishet, takt och kärlek till Mästaren som Gud kräver, kommer det att inträffa en förändring när det gäller dessa omständigheter. Skulderna kommer att hävas. Gud kräver offer av dem som kan ge och också de som är fattiga kan göra sin lilla del. Självförnekelse kommer att göra det möjligt för alla att göra någonting. Både gamla och unga, föräldrar och barn, skall visa sin tro genom sina gärningar. Låt nödvändigheten av att var och en deltar på ivrigast möjliga sätt inskärpas hos församlingens medlemmar. Låt var och en göra sitt bästa. När viljan att göra något finns där, kommer Gud att öppna vägen. Det är inte hans avsikt, att Hans sak skall hindras genom skuld.