I ert samliv måste er tillgivenhet göra sitt till, så att ni båda blir lyckliga. Var och en skall göra sitt för att den andre skall bli lycklig. Detta är Guds vilja med er. Men samtidigt som ni skall smälta samman till ett, får ingen av er uppge sin personlighet och gå upp i den andre. Det är Gud som äger er individualitet. Honom skall ni fråga: ”Vad är riktigt, vad är fel, hur kan jag bäst uppfylla avsikten med att jag har skapats?” ”Veten I då icke, . . . att I icke ären edra egna? I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.” (1 Kor. 6:19, 20.) (46) Er kärlek till det som är mänskligt måste vara underordnad er kärlek till Gud. Rikedomen i er tillgivenhet skall strömma ut till Honom som gav Sitt liv för er. När själen lever för Gud sänder den sin bästa och högsta tillgivenhet till Honom. Går den rikaste strömmen av er kärlek till Honom som dog för er? Om så är fallet kommer er kärlek till varandra att stå i överensstämmelse med himmelens avsikter.