Varför skall man ta ifrån patienterna den hälsobringande välsignelse som ett liv utomhus medför? Jag har blivit undervisad om att när de sjuka blir uppmuntrade att lämna sina rum och uppehålla sig i friska luften för att odla blommor eller utföra annat lätt och behagligt arbete, kommer deras sinnen att ledas bort från dem själva och över till någonting som är mer hälsobringande. Rörelse i friska luften bör föreskrivas som en välgörande, livgivande nödvändighet. Ju längre man kan hålla patienterna utomhus dess mindre vård behöver de. Ju mer uppmuntrande deras omgivning är dess mer hoppfulla blir de. Omge dem med de vackra tingen i naturen. Sätt dem där de kan se blommorna växa och höra fåglarna sjunga, så kommer deras hjärtan att bryta ut i sång i samklang med fågelsången. Men stäng dem inne i ett rum, så blir de tungsinta och börjar klaga, även om dessa rum (83) är aldrig så elegant möblerade. Låt dem få del av den välsignelse som ett liv utomhus kan ge. Detta kommer att lyfta upp deras sinnen och de kommer att få lindring till både kropp och sinne.