Kristus förklarar: ”Den som förför en av dessa små, som tro på mig, för honom vore det bättre, att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup. Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa, genom vilken förförelsen kommer!” (Matt. 18:6, 7.) Här har ett stort ansvar lagts på församlingens medlemmar. De bör se till att de inte genom bristande uppmärksamhet på dem som är unga i tron och genom att låta sig påverkas av Satan sår ut tvivlets och vantrons utsäde och därigenom gör sig skyldiga till att någon människa går förlorad. ”Gören räta stigar för edra fötter, så att den fot, som haltar, icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad. Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren. Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad.” (Hebr. 12:13-15.)