Ständigt lär de sig av den Store Läraren, och ständigt uppnår de högre nivåer av duglighet, ändå är de ständigt medvetna om sin svaghet och bristfällighet. De dras till det himmelska genom sin starka, kärleksfulla beundran för Kristus. De lever ut Hans dygder; deras liv uppgår nämligen i Hans. De rör sig alltid framåt och uppåt, de är en välsignelse för världen och en heder för sin Förlossare. Angående dem säger Kristus: ”Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.” Matt. 5:5.