(210) Herren gav Mose i uppdrag att berätta för Israels folk om hur Han hade hjälpt dem då de befriades från Egypten och hur Han hade bevarat dem på ett underbart sätt i öknen. Han skulle påminna dem om deras otro och deras klagan, då de blev prövade och om Herrens stora barmhärtighet och nåd som aldrig hade svikit dem. Detta skulle öka deras tro och stimulera deras frimodighet. Då de insåge sin egen synd och svaghet skulle de också inse att Gud var deras rättfärdighet och styrka. Det är av lika stor betydelse att Guds folk i denna tid kommer ihåg hur och var de har blivit prövade och hur deras tro har sviktat, var de har ställt Hans verk i fara genom sin otro och också sin självgodhet. Guds barmhärtighet, Hans uppehållande försyn, Hans oförglömliga befrielser skall vi påminna oss steg för steg. När Guds folk på detta sätt återupplivar minnet av det förgångna skall de se att Herren ständigt upprepar Sina handlingar. De bör förstå de varningar som har getts och se till att de inte upprepar sina misstag. Genom att ge avkall på all självgodhet skall de lita på att Han skall rädda dem från att vanära Hans namn på nytt. Genom varje seger som Satan vinner, utsätts människor för fara. Några blir ett byte för hans frestelser och kommer aldrig på fötter igen. De som har begått felsteg bör därför vandra varsamt och vid varje steg bedja: ”Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.” (Ps. 17:5.)