Herren sörjer över eländet inom fältet i Södern. Kristus har gråtit över åsynen av detta betryck. Änglar har slutat att spela på sina harpor, då de betraktat ett folk oförmöget, på grund av sitt tidigare slaveri, att hjälpa sig själva. Och ändå har inte de, i vars händer Gud har satt sanningens fackla – antänd med eld från Hans altare – insett, att på dem vilar arbetet med, att föra fram ljuset på detta av synden förmörkade fält. Det finns de, som har vänt ryggen åt arbetet med att rädda de nedtrampade och de förnedrade i sin vägran, att bispringa de (223) hjälplösa. Måtte Kristi tjänare genast börja med, att gottgöra sin försummelse, så att den mörka fläcken i deras protokoll går att utplåna.