Lärare ställs inför många prövningar. Avskräckande vanskligheter trycker ned modet, när de upptäcker att eleverna inte alltid uppskattar deras mödor. Satan försöker att slå dem med kroppsliga åkommor, i hopp om att komma dem att muttra mot Gud, att glömma bort Hans godhet, Hans barmhärtighet, Hans kärlek och den översvinnligen tunga härlighet, som väntar segraren. I stället skulle de minnas, att Gud använder Sig av prövningar, för att deras förtroende för Honom skall bli felfritt. Han vakar alltid över dem, och om de i sina bryderier blickar hän till Honom i tro, kommer Han att ta dem ut ur ugnen förfinade och renade som guld härdat i elden. Han låter prövningar drabba dem, för att dra dem närmare Sig, men Han lägger inte tyngre börda på dem, än att de förmår att bära den. Och Han tillkännager: ”Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.” Hebr. 13:5. Han står alltid (275) beredd, att befria dem, som litar på Honom. Den hårt ansatte, svårt prövade läraren bör säga så här: ”Om han så dödar mig, skall jag ändå lita på honom.” ”Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i HERREN och glädja mig i min frälsnings Gud.” Job 13:15 [KJV]; Hab. 3:17, 18.

*****