Kristus lämnar oss inte osäkra på de karaktärsdrag, som Han alltid kommer att erkänna och välsigna. Han vänder Sig bort ifrån världens äregiriga älsklingar till dem, som dessa inte vill kännas vid, och tillkännager en välsignelse över var och en, som tar emot Hans ljus och liv. För de andligen fattiga, de ödmjuka, de saktmodiga, de sörjande, de föraktade, de förföljda, öppnar Han sin tillflykts armar och säger: ”Kom till mig, . . . så skall jag ge er vila.” Matt. 11:28.