Jag manar församlingen som helhet, och medlemmarna enskilt, att åt Gud ge det Gud tillhör, med ränta. På detta sätt kommer ni att ha en skatt i himmelen. Låt era hjärtan vara tvättäkta gentemot Jesus. Fastän kanske just du känner dig som den minste av de heliga, är du likväl en lem i Kristi kropp, och genom honom jämställs du med samtliga Hans mänskliga redskap samt med de himmelska väsendenas ypperlighet och kraft. Ingen av oss lever för sig själv. Var och en tilldelas ett verksamhetsfält, fast inte för att tjäna sina inskränkta, själviska intressen, utan för att inflytandet från just var och en skall bli en styrka för alla. Om vi verkligen trodde oss individuellt vara ett skådespel för världen, för världen och för människor, skulle vi då inte som församling uppvisa en helt annan anda, än den vi nu ger prov på? Skulle vi inte vara en levande, verksam gemenskap?