Godhetens små och större strömmar skulle aldrig låtas stanna av. Guds försyn ligger långt före oss, den pilar iväg mycket snabbare, än vi hinner med att vara rundhänta i vårt givande. Vägen för främjandet och byggandet av Guds rike blockeras av själviskhet, stolthet, habegär, överdådighet och kärlek till att visa upp den egna rikedomen. På hela församlingen vilar en helig skyldighet, att gynna varje verksamhetsgren. Om medlemmarna följer Kristus, kommer de att ge avkall på skyltning med sin rikedom, kärleken till vackra kläder, kärleken till eleganta hus och dyrbara möbler. Det måste till betydligt större ödmjukhet, en klar och tydlig skiljsmässa från världen, ibland sjundedags-adventister, eljest kommer icke Gud att godta oss, (297) oavsett vår ställning eller naturen hos det arbete, som vi håller på med. Hushållande och självförnekelse kommer att betyda, att många som lever under blygsamma omständigheter, får pengar över att göra gott med. Det är allas skyldighet, att lära sig av Kristus, att vandra ödmjukt på stigen, som himmelens Majestät valde. Hela kristenlivet borde vara en självförnekelse, så att vi kan svara ja på rop om bistånd.