Så länge som Satan verkar med oförtruten kraft för att ödelägga själar, så länge som ropen kommer efter arbetare inom någon som helst del av det stora skördefältet, lika länge kommer det att ljuda maningar till medel åt Guds verksamhet inom några av dess talrika grenar. Vi stillar bara ett behov, för att sedan stilla ett av liknande slag. Den självförsakelse, som krävs för att säkra medel att satsa på det, som Gud värderar högst, kommer att utveckla vanor och ett sinnelag, som för oss själva kommer att säkra berömmet ”Väl gjort”, och göra oss lämpliga att för alltid dväljas i närvaron av Honom, som för vår skull blev fattig, så att vi genom Hans fattigdom skulle få ärva eviga rikedomar.

*****