Vi skulle vara tacksamma varje ögonblick för Guds överseende med våra söliga, otroende insatser. I stället för att smickra oss själva med tanken på det vi uträttat, när vi i själva verket gjort så litet, borde vi anstränga oss på allvar. Vi får aldrig upphöra med våra ansträngningar eller minska vår vaksamhet. Aldrig att vår iver skulle tillåtas att bli ljum! Vår andlighet måste dagligen väckas på nytt av den ström, som livar vår Guds stad. Vi måste ständigt vara beredda att gripa tillfället i flykten, att bruka de talanger för Gud, som Han har givit oss.