Gud har gjort Sitt folk till förvaltare av Sin nåd och sanning, så vad anser Han om deras försummelse att föra dessa välsignelser vidare till nästan? Antag att en avlägsen brittisk koloni lider svårt av svält och hot om krig. Massor håller på att svälta ihjäl, och en mäktig fiende drar ihop trupper vid gränsen, vilket skulle påskynda undergången. De brittiska myndigheterna öppnar sina förråd; allmänhetens välvilja väcks; nödhjälpen flödar genom många kanaler. En flotta lastas med de dyrbara hjälpsändningarna och skickas till platsen för lidandet, åtföljd av böner från dem, vars hjärtan rörts till att bistå. Och till en början seglar flottan raka spåret till sitt mål. Men sedan de förlorat land ur sikte, sviktar hänförelsen hos dem, som anförtrotts att frakta maten till de svältande. Fastän upptagna med ett verk, som gör dem till änglars medhjälpare, förlorar de alla goda intryck, som fick dem att fara. Dåliga rådgivare öppnar dörren till frestelse.