En ögrupp ligger längs deras rutt, och fastän långt hitom slutdestinationen, (25) beslutar de sig för att hälsa på. Den redan väckta frestelsen växer i styrka. Deras sinnen grips av en självisk önskan om vinning. Handelsfördelar dyker upp. Flottans ansvariga manas att stanna kvar på öarna. Den ursprungliga barmhärtighetsgärningen försvinner i ett fjärran dis. Man glömmer bort de svältande, som man skickats ut för. Förråden, som man ansvarar för, tas i anspråk för egen del. Medlen till välgörenhet slussas in i själviskhetens kanaler. Man köpslår för egen vinst med livsmedlen, och låter sina medmänniskor avlida. De döendes rop når upp till himmelen, och Herren antecknar deras rån i Sin bok.