(274)Så låter du bröd komma från jorden
och vin som gläder människans hjärta.
Du gör hennes ansikte glänsande av olja,
och brödet styrker hennes hjärta.
HERRENS träd blir mättade,
Libanons cedrar, som han planterat.
Fåglarna bygger där sina nästen,
hägern har sitt bo i cypresserna.
Stenbockarna har fått de höga bergen,
klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.

Du gjorde månen till att bestämma tider,
solen vet stunden då den skall gå ner.
Du sänder mörker och det blir natt,
då kommer alla skogens djur i rörelse.
De unga lejonen ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
Solen går upp, då drar de sig tillbaka
och lägger sig ner i sina hålor.
Människan går ut till sin gärning
och arbetar till dess att kvällen kommer.

Hur många är inte dina verk, HERRE!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har skapat.
Där är havet, det stora och vida,
där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser,
både stora och små.
Där går skeppen,
där leker Leviatan, som du har skapat.
Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid.
Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar bort deras ande
och de dör och vänder åter till stoft.
Du sänder din Ande,
då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.

Må HERRENS härlighet vara i evighet!
Må HERREN glädja sig över sina verk.
Han ser på jorden och den bävar,
han rör vid bergen och de ryker.
Jag vill sjunga för HERREN så länge jag lever,
(275) jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädja mig i HERREN.”

Ps. 104:1-34.