Människor kan alltjämt lära mycket som tillhör deras frid. Ännu kan vi höra nådens stämma kalla: ”Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig (301) och ödmjuk i hjärtat; ’så skolen I finna ro för edra själar.’ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt. 11:28-30.) Bara när vi får andligt liv kan vi finna vila och tillförsäkra oss det bestående goda. Vi måste i storm och oväder kunna säga: ”Mitt ankare håller.”