Kan det vara möjligt, att människan – gjord till Guds avbild, utrustad med förstånd och talförmåga – ensam skall vara otacksam för Hans gåvor och olydig mot Hans lagar? Tänker de, som skulle kunna bli upphöjda och förädlade, formade att vara Hans medarbetare, låta sig nöja med att vara ofullkomliga till karaktären och orsaka förvirring i vår värld? Skall kropparna och själarna åt Guds friköpta arvingar hämmas av världsinriktade vanor och ohelgade handlingar? Skall de inte återge skönheten hos Honom, som gjort allting väl, för att den ofullkomliga människan till sist tack vare Hans nåd skall få höra Hans välsignelse: ”Bra, du gode och trogne tjänare: . . . Gå in i din herres glädje!”? Matt. 25:21.