Han såg på Konungen i dennes skönhet, varvid det egna jaget förlorades ur sikte. Han betraktade helighetens majestät och insåg sin egen brist och ovärdighet. Det var Guds budskap han skulle föra fram. Det var i Guds kraft och hans rättfärdighet han skulle agera. Han var redo att träda fram som himmelens (332) budbärare, orädd människorna, eftersom han blickat hän mot det gudomliga. Han stod utan fruktan inför jordiska monarker, eftersom han darrande hade böjt sig inför konungarnas Konung.