Hanok vandrade inte med Gud i trans eller i en syn, utan under uppfyllandet av alla plikter i vardagslivet. Han blev ingen eremit, som stängde sig helt ute från världen; ty i världen (330) hade han ett arbete att uträtta åt Gud. I familjen och i samvaron med människorna, som make och far, vän, medborgare, var han Guds trogne, klippfaste tjänare.