Han gick inte förbi någon människa som om hon skulle vara värdelös utan sökte att ge det helande botemedlet åt varje människa. Vem han än kom i kontakt med, framhöll han en lärdom som var avpassad efter tillfället och förhållandena. Varje försummelse eller hån som människor visade mot sina medmänniskor gjorde det bara mer klart för honom att de behövde hans gudomligt mänskliga sympati. Han försökte att tända hoppet hos de lägsta och minst lovande och framhöll för dem försäkringen om att de kunde bli oklanderliga och oskyldiga och uppnå en karaktär som skulle göra dem till Guds barn.