Den här mannen hade bevittnat Kristi vidunderliga verk. Han hade häpnat över Hans klara uppfattningsförmåga, Hans överlägsna omdöme och den rättvisa, med (217) vilken Han betraktade de ärenden, som påkallade Hans uppmärksamhet. Han hörde Kristi starka vädjanden och Hans allvarliga förkastelsedomar över de skriftlärde och fariséerna. Om så myndiga ord skulle talas till hans bror, skulle denne inte våga att förvägra den förorättade mannen hans andel. Han begärde, att Kristus skulle ställa Sitt inflytande till hans förfogande. ”Säg till min bror”, sade han, ”att han delar arvet med mig.’”