Vid vår skola i Avondale i närheten av Cooranbong, Australien, kom frågan om söndagsarbete upp för avgörande. Det (237) såg ut som om nätet snart skulle dras så tätt omkring oss, att vi inte skulle kunna arbeta på söndagen. Skolan låg djupt inne i skogen, långt borta från samhällen eller järnvägsstationer. Ingen bodde så nära att de på något sätt skulle kunna bli störda av vad vi företog oss. Inte dess mindre bevakade man oss. Ämbetsmän fick i uppdrag att resa omkring för att inspektera vår omgivning, och de kom. De kunde ha sett mycket, om de hade velat anklaga oss, men de tycktes inte lägga märke till dem som arbetade. De hade så stort förtroende till oss som ett folk och så stor respekt för oss på grund av vad vi hade uträttat i kommunen, att de trodde att de kunde lita på oss var som helst.