Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bli vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut. Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor, att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land, som skulle flyta av mjölk och honung och som vore härligast bland alla länder – detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hjärtan följde efter deras eländiga avgudar. Men jag visade skonsamhet och fördärvade dem icke; jag gjorde icke alldeles ände på dem i öknen. Och jag sade till deras barn i öknen: ’I skolen icke vandra efter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej heller orena eder på deras eländiga avgudar. Jag är Herren, eder Gud; vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem. Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan mig och eder, för att man må veta, att jag är Herren, eder Gud.’” (Hes. 20:11-20.)