Litet senare föll jag åter i sömn. Den här gången tyckte jag att jag deltog i ett rådplägningsmöte där vår verksamhet diskuterades. Flera av våra bröder var närvarande. Ledare i arbetet, broder Haskell och hans hustru var där och rådslog tillsammans med bröderna (67) om spridningen av våra böcker, traktater och tidskrifter.

Broder Haskell kom med starka bevis för att de böcker som innehåller den kunskap som getts genom Ellen White – böcker som innehåller de särskilda budskap som skall förkunnas för världen i denna tid – bör få större spridning. ”Varför”, frågade han, ”sätter vårt folk inte större värde på de böcker som har det gudomligas prägel och låter dem få större spridning? Varför arbetar man inte särskilt med de böcker som innehåller varningar mot Satans verksamhet? Varför anstränger vi oss inte mer för att sprida de böcker som riktar uppmärksamheten på Satans planer att motarbeta Guds verk och som avslöjar hans förförelse? Det moraliska onda i hans bedrägerier måste avlägsnas genom att människors ögon öppnas, så att de kan få sin uppmärksamhet riktad på sin ställning och på farorna i vår tid. Då kommer de att anstränga sig för att gripa tag om tron på Kristus och hans rättfärdighet.”