Herren bestämde en särskild familj av leviternas stam till att bära förbundsarken; andra av leviterna voro av Gud särskildt utvalda till att bära helgedomen och dess kärl samt att besörja helgedomens uppsättande och nedtagande. Om nu någon av nyfikenhet eller av brist på ordning avlägsnade sig från sin plats och vidrörde en del av helgedomen eller dess kärl eller endast kom för nära en arbetare, så straffades han med döden. Gud ville icke, att hans helgedom utan urskillning skulle bäras, uppställas och nedtagas av den ena eller andra stammen, som skulle vilja välja tjänsten, utan därtill blevo valda personer, som kunde uppskatta heligheten av det arbete, till hvilket de voro kallade. Dessa av Gud bestämda män blefvo anvisade att hos folket inprägla den särskilda heligheten hos förbundsarken med allt vad därtill hörde, på det att de icke måtte se på dessa ting, utan att betänka dess helighet och därigenom bliva uteslutna från Israel. Allt, som tillhörde det allraheligaste, skulle betraktas med vördnad.